I Sibirien var det en gång 1724 minusgrader, närmare bestämt den 12 februari 1921. Det var så kallt att hjärnan sprack om man tänkte en tanke. Det var så kallt att om man blinkade så kunde man aldrig öppna ögonen igen. Det var så kallt att pormaskarna skrek ut sin smärta. Och det hördes! Det var så kallt att folk skar upp sin egen mage och flydde in i den, för en sekunds värme, sen var alla organ stelfrusna. Det var min onkel Salexjansdr Mismjistiocviov som berättade detta för mig, hans far Vlajdjimirleksnadr var bara 7 år ung när det hände.
I Sibirien var det en gång 1724 minusgrader, närmare bestämt den 12 februari 1921. Det var så kallt att hjärnan sprack om man tänkte en tanke. Det var så kallt att om man blinkade så kunde man aldrig öppna ögonen igen. Det var så kallt att pormaskarna skrek ut sin smärta. Och det hördes! Det var så kallt att folk skar upp sin egen mage och flydde in i den, för en sekunds värme, sen var alla organ stelfrusna. Det var min onkel Salexjansdr Mismjistiocviov som berättade detta för mig, hans far Vlajdjimirleksnadr var bara 7 år ung när det hände.